Igår den 24 vart Felicia 10 månader och det firade hon med att ta sitt första steg. Utan att hålla i sig :). Hon börjar bli en stor flicka nu:D. <3.

Tiden går så fort tyckte nyss hon kom till världen :).

Felicia några timmar gammal <3


Och nu 10 månader senare :). <3

Här sitter jag själv och äter lite glass : ). Felicia sover för 3:e gången idag och Daniel är och spelar badminton i Nora. Det är väldigt tyst och lugnt men det är ganska skönt. Felicia behövde verkligen sova. Hon är fortfarande inte bra trodde hennes hosta skulle ge sig men icke både hosta och snorig. Så att gå ut och gå är bara att glömma. Vi får hålla oss inne tills hon blir piggare.

 

Så nu i veckan vet jag inte vad som händer får hoppas att vi i alla fall kommer i väg hem till min mamma. Och kanske familjecentralen om det är öppet.  Kommer inte ihåg när dom hade öppet den här veckan nu när det är sportlov.

 

Nu vaknar Felicia ska hämta henne och mysa lite : ) <3

Mys med pappas byxor :) <3

Oj det var länge sedan jag skrev här. Men har inte riktig känt för att skriva eller så har någonting kommit i mellan när jag har tänkt skriva. Men vet aldrig vad dagen har att erbjuda när man vaknar på morgonen.

 

Speciellt nu när Felicia har varit sjuk en del. Det började för några veckor sedan då hon åkte på magsjuka sen var hon bra igen några dagar sen vart hennes mage knasig. Sen vart hon förkyld och slö, hon var bra några dagar sen var hon snorig igen. Så nu rinner näsan på henne. Hon har slem i halsen så hon får hosta. Trött och slö. Får hålla tummarna på att hon blir bra snart.

Och så har hon haft problem med sina öron. Så hon har varit vid vårdcentralen för första gången och träffat en läkare. Han skrev ut ett recept till henne.

 

Annars är allting bra här hemma. Felicia har lärt sig ställa sig upp utan stöd : ). Lärt sig klappa händerna. Det är så roligt att se henne när hon lär sig nya saker hela tiden : ). Men blir så glad.

 

Felicia sover och har gjort det sen 8. Det är skönt att hon somnar runt 8 då har man lite egen tid och njuta av. Ska snart gör i ordning välling som hon brukar vilja ha på natten sen ska jag slänga mig i sängen : ).

Trött, snorig, grinig liten bebis <3

 

Eftersom jag inte orkar göra en egen blogg eller att hålla den uppdaterad så tänkte jag göra ett litet inlägg på Sofies blogg. Och vem är jag?
Jag heter Per-Anton Daniel Nylander och är snart 22 år ung. Uppvuxen i Frövi tillsammans med mor, far, bror och det har blivit ett antal hundar under åren. Jag jobbar som datatekniker på Stadsskogsskolan. Har alltid varit intresserad av elektronik och prylar.
Just att jag hamnade på Stadsskogsskolan var egentligen ren tur. Jag pluggade på en KY utblidning i Örebro med inriktning server-teknik och jag bestämde mig för att praktisera i Frövi/Storå.
Jag vart snabbt en i gänget och kände mig inte som en praktikant.
När det bara var någon månad kvar på min utbildning så ringde min nuvarande chef upp mig och frågade om jag hade lust att vikariera på Storåskolan (där jag praktiserat). Självklart tackade jag ja även fast det bara handlade om 50% i 5 månader. Jag fick också hoppa in i växeln på kommun som vikarie. Sen har det bara rullat på. I September fick jag 100% eftersom en av mina kollegor var tjänstledig på fotouppdrag.
Just nu känns framtiden ganska ovis. Jag har papper på att jag ska jobba februari ut (kanske mars). Sen får vi se vad som händer.
Nu vart det mycket jobb, över till något annat.

Jag är akvarietokig och älskar när jag har tid över att fixa med mina akvarier eller surfa runt på olika akvariesidor på nätet. Just nu så har jag ett 220L Jewl akvarie med 20 tetror, 4 kampfiskar, 4 ancistrus och 2 praktbotier. Och i yngelkaret har jag favoritfisken kampfisk (10st) och mina städarna, 2 äppelsnäckor. Jag har också en liten burk ovanpå det stora akvariet med en äggkokong som Sofie upptäckte i yngelkaret.

Att bli pappa, eller när Sofie berättade att hon var gravid var en obeskrivlig känsla. Abort fanns inte på tanke, men många tankar och funderingar inför framtiden. Jag kände väll kanske att jag inte var redo att bli pappa och det som snurrade runt i mitt huvud var bland annat vad folk skulle tycka å tänka. Klarar vi att ta hand om en bebis osv. Nu på efterhand så funderar jag över varför jag hade jag tvivel och varför hade jag tankar om att vänta. Visst man missar väll grejer så som att resa, festa, vara uppe sent och inte bry sig. Men det kan man göra när Felicia blivit äldre. Förstå vad man skulle ångrat sig om hon hade gjort abort. Jag tror inte att mitt samvete hade klarat av det. Vi har värdens sötaste unge och jag kan inte tänka mig ett liv utan henne.
Eftersom jag jobbar om dagarna så blir det att Sofie tar det största ansvaret och jag kan ofta känna att jag inte duger riktigt till som pappa. Men vad ska man göra? Man måste ju kunna försörja sin familj. Min största önskan är att vinna flera milioner så jag kunde få vara hemma med mina älsklingar och göra en massa roliga saker. Inte för att jag ogillar att jobba utan för att jag älskar dom så mycket.

Jag blir galen när jag hör att folk använder abort typ som ett preventivmedel eller när folk säger att dom inte skulle klara av att bli föräldrar rent ekonomiskt. Det är BULLSHIT! Varför finns i överhuvud taget föräldrapenning? Jo det är till för att man ska klara av det ekonomiska när man har barn och inte kan jobba. Visst om man inte har ett fast förhållande och inte känner sig redo så kan abort vara ett alternativ.

Hoppas det har varit intressant läsning och vi får väll se om jag besöker bloggen igen.
Vem vet ;).
// Daniel